Dialekt

Igår kom vi in på ett ganska intressant samtalsämne, nämligen dialekt, olika dialekter och hur man pratar och med vem. Därför tillägnas här nu ett inlägg enbart till dialekten. Berättar mer om fantastiska gårdan senare.

Ja fattar int ho ja talar som ja jär. Me Andreas alltså. Å di flest ar.

Heilt omedvetet börja ja byt om mot betär redan i lågis antar ja, tå ja va me kompisan. Men tå opprätthold e se ändå etsom man träffa mamm o papp varenda da. Så tå ja träffa A vor e en radikal förändring, å nö tå ja mest bara sir han om dagan hakar e opp se.

Fasiken alltså va ja talar mest bara betär!!! Å he dommma e ju att Andreas int sko ha na emot om ja sko tal dialekt me an. Men ja antar he känns domt tå han int jär e...?!?! I skolan får ja lite övning i alla fall, etsom vi e mest bara österbottningar på klassin så sinsemellan talar vi na sorters dialekt.

Christian e bra på hede att int byt om. Å Isabella o Jonathan.

Men fenomene e så märkligt! I vilket ögonblick ändrar se inställningan o man svänger om? Me vilka personer? Å framför allt - vaför?

Hoppas ja sjölv böri var betär, he e som att glöm en deil åv sett ursprung om man mister dialektin. Å ja hoppas ja en vaker da får svare på mina frågor angåend eje.

c

ps. Olika dialekter är otroligt vackra och färglägger vardagen, tycker int ni? Men vi kan väl alla hålla med om, att dialekter är inte vackra skrivna. Ingen av dem.