För fem år sen blev jag vald till Korsholms Lucia. Va? Du? Just det, jag. Gissa om det var pinsamt när min första tärna fick sjunga solo istället för jag, eftersom jag LÄTT har sämsta sångrösten nånsin. Dessutom shabblade jag bort det enda "egna" jag blev tilldelad, en fin juldikt jag skulle läsa. Nåja, det var en jätterolig upplevelse ändå, att åka runt i en vecka och göra folk glada såhär i vintermörkret. Och mysigt att få bära päls. Och helt skönt att slippa massor me skola. Spännande att bli intervjuad av radio. Upplyftande att höra man är vacker.
Jag har ett specifikt minne från den tiden. Det var då vi skulle och lussa till VCS (Vasa centralsjukhus), till onkologen och barnavdelningen. Det var så hemskt att kliva in på canceravdelningen, så hemsk känsla och inse att flera av de vi lussade för knappast skulle få se någon fler Lucia. Vi skulle in i ett skillt rum och lussa för en jättesjuk man, men när han hörde oss komma med vackra julsånger svängde han ryggen till och bara sa att "gå bort, gå bort", han var så lessen och upprörd...
Jag? Som lucia? Konstigt? Näe, vadå..?Jag är hursomhelst glad att jag till slut ställde upp som Lucia, minne för livet är alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar