Att vá liten.

Då man var liten var det helt okej att titta på TV på förmiddagarna. Nu förväntas man stiga upp och göra något vettigt.

Då man var liten var det största ansvar man hade att ge mat åt sin kanin, största kravet att göra läxorna. Nu förväntas man ha ansvar över hela sig själv, kropp och själ, och dessutom betalar man räkningarna själv.

Då man var liten var det OK att gå och lägga sig när man ville. Nu förväntas man stanna oppe hela natten när det är fest. Samma när det är tent.

Då man var liten hade man minst tre hela månader lediga per år, för att spela fotboll, simma, rida, skida, leka med kompisar och umgås med familj och släkt. Nu studerar man nio månader med jobb vid sidan om och jobbar heltid de resterande tre månaderna. Fortfarande förväntas man göra alla ovannämnda saker (läs: ha tid för rekreation och vänner).

Då man var liten blev man påtrugad bullor och mat, och åt gladeligen, och motion var samma som lek. Nu förväntas man följa tre dieter åt gången, motionera och ändå gå upp i vikt för vart år som går.

Nån som håller med om att mycket var bättre förr?

c