Funderar än en gång över denna märkliga känsla med hemhem. Jag trivs hur bra som helst i Åbo, inget fel överhuvudtaget där. Men varje gång jag kommer hem till Mobacken är det verkligen hem. När man kommer med bil och kör genom Malax kommer alltid tanken "snart hemma". Eller när man kommer med tåg och kommer körandes från andra hållet, kommer ut ur skogen vid Tölby släton, samma känsla.
Top fem vad som är bäst hemma...
... familjen, djuren, vännerna, lugnet och vårt stora rymliga kök.
Hur länge kommer det att kännas så här? Hur länge kommer jag att känna att jag vill fira varje högtid här i mitt barndomshem? Just nu känns det som att jag alltid vill kunna skida och skrinna i hembyn på vintern, se krokusar och tulpaner sticka upp ur mammas fina rabatter på våren, klippa gräset och utnyttja varje solstråle på vår underbara terass under sommaren och se åkrarna tröskas och löven färgas och falla på hösten.
Här hemma. Här är hemma.
När kommer jag att få ett Eget hem jag känner lika starkt för?
c
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar