Har en lång dag framför mig. Nu ska jag repetera lite innan tenten kl.12. Alltid när jag läser till tent, så vid ett visst skede får jag fel och tänker "jag lär mig ändå ingenting, jag kan ingenting, helt onödigt att sitta här och kämpa". Varför? Det är ju bara dumt ju. Men det händer alltid. Igår började det där vid sjutiden, men vid åtta togs känslan över av total matthet. Jag var så slut, så slut i mitt lilla huvud. Halv tio sa jag gonatt och kröp till kojs.
När jag diskuterade det här problemet med uppgivenhet med en kompis sa han att den känslan bara får honom att plugga hårdare. Varför kan det inte vara så med mig? Och andra kompisar vet jag har en otrolig effektivitet och självdisciplin som gör att de inte behöver känna på det här viset överhuvudtaget.
Just nu är jag inne i fasen då jag funderar om det ens är värt att gå och prova skriva. Grejjen är inte den att jag tror jag blir underkänd (hoppas int!), utan jag vill ju ha ett hyfsat vitsord och faktiskt lära mig vad jag läser. Och nu kan jag ingenting, känns det som. GL.
c
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar