Inatt har jag sovit riktigt dåligt. Jag somnade snabbt men vaknade fyra, låg vaken länge och sen har jag slumrat av och till en par timmar. Jag blir helt störd av såna här nätter, eftersom jag är van vid att sova så bra.
Pappa frågade mig igår i telefon: Vem tycker du int synd om?
Det blev en liten tankeställare för mig. Jag svarade "mig själv", men jag skulle också inkludera de flesta av mina vänner och bekanta där. Vi har det så bra, och alla möjligheter finns där. Det enda som hindrar oss är vi själva.
När jag påpekar att jag tror jag dör av min huvudvärk är det inte för att jag tycker synd om mig själv, utan snarare för att jag är förundrad över varför. Samma sak när jag sovit dåligt; jag fick ändå 4,5 timmars god sömn i en varm och skön säng, och det är ingen som hindrar mig från att ta en powernap på eftermiddagen.
Vem jag tycker synd om, är en annan fråga. Jag är ganska känslig och tänker ofta på alla människor i världen som inte har det bra (knäppt, jag vet). Jag tycker det är jättetråkigt när någons nära anhörig går bort, och jag tycker det är tråkigt när vanliga människor drabbas av kroniska sjukdomar, men det är livets gång. De jag verkligen tycker synd om, är nog de som inte har medlen för att lyfta sig själva, utan är beroende av andra.
Då tänker jag oftast inte på någon finländare; en gravt handikappad finländsk person t.ex. är beroende av assistent, men har ändå möjligheter att "klara sig bra". Ett undantag är de som är utanför, som varken har familj eller vänner fastän de är hyvens typer.
Sen kan ni säkert räkna ut vilka människor jag tycker det är mest synd om.
Håller ni med?
c
Pappa frågade mig igår i telefon: Vem tycker du int synd om?
Det blev en liten tankeställare för mig. Jag svarade "mig själv", men jag skulle också inkludera de flesta av mina vänner och bekanta där. Vi har det så bra, och alla möjligheter finns där. Det enda som hindrar oss är vi själva.
När jag påpekar att jag tror jag dör av min huvudvärk är det inte för att jag tycker synd om mig själv, utan snarare för att jag är förundrad över varför. Samma sak när jag sovit dåligt; jag fick ändå 4,5 timmars god sömn i en varm och skön säng, och det är ingen som hindrar mig från att ta en powernap på eftermiddagen.
Vem jag tycker synd om, är en annan fråga. Jag är ganska känslig och tänker ofta på alla människor i världen som inte har det bra (knäppt, jag vet). Jag tycker det är jättetråkigt när någons nära anhörig går bort, och jag tycker det är tråkigt när vanliga människor drabbas av kroniska sjukdomar, men det är livets gång. De jag verkligen tycker synd om, är nog de som inte har medlen för att lyfta sig själva, utan är beroende av andra.
Då tänker jag oftast inte på någon finländare; en gravt handikappad finländsk person t.ex. är beroende av assistent, men har ändå möjligheter att "klara sig bra". Ett undantag är de som är utanför, som varken har familj eller vänner fastän de är hyvens typer.
Sen kan ni säkert räkna ut vilka människor jag tycker det är mest synd om.
Håller ni med?
c
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar